Rörelseanalys, del ett

Karin   20 maj, 2015   Kommentarer inaktiverade för Rörelseanalys, del ett

9 mars 2014

Efter önskemål kommer nu en liten serie i bild/rörelseanalyser, så att vi tillsammans kan träna våra ögon på att se hur hälsosamt hästens rörelsemönster är.

När jag tittar på en häst för att se om den jobbar hälsosamt brukar jag titta på några specifika punkter. Väger man samman dessa bitar brukar man få en helhetsbild. Det blir lättare att med en bild framför sig ha dessa delar att titta på under tiden man lär sig att se helhetsbilden även live/under rörelse. Trav (+ passage + piaff) är lätt att börja träna sitt öga på, då det är en tvåtaktig rörelse med diagonalitet. Fram- och bakben på motsatta sidor ska alltså röra sig i fas för att hästen ska vara ren i takten (har vi lateralitet rör sig fram- och bakben på samma sida i fas). När man tränat sitt öga på traven kan man gå över även till skritten och galoppen, och ha med sig ögat på ren takt och hälsosamt arbete genom kroppen. I skritt och galopp ska man dock vara medveten om att stegfasen hästen är i ganska rejält påverkar hur rörelsen i hästen ser ut. I traven blir det pga diagonaliteten mer lika oavsett vilken stegfas hästen är i.
Man ska också ha i åtanke att rörelse är obalans. Hade vi varit i perfekt balans skulle vi vara stillastående. Blir obalansen för stor kommer vi dock att ramla omkull. En balans (haha!) mellan balans och obalans är därför nödvändig. Hästen kommer under sin utbildning träna sig i kroppskontroll och kommer därmed bättre och bättre att kunna fånga upp obalans med ett moment av balans. Ju högre utbildad hästen är desto större balansutmaningar kommer den klara av (kunna stanna från full galopp t ex). En bör dock tänka på att hästen under sin utbildning inte kommer ha denna perfekta balans hela tiden. Den kommer att hamna i otakt ibland, den kommer ”falla” ibland. En lagom balansutmaning kommer att utveckla hästen. Blir den istället utsatt för alldeles för stor utmaning kommer dess rörelsemönster att bli destruktivt och hästen kommer ha svårt att lära sig att balansera upp sig bättre.

Så, vad brukar jag titta på?

samling1

Röda streck – jag jämför underben på frambenet i luften med skenbenet på bakbenet i luften. De är parallella om hästen har en bra diagonalitet och alltså är ganska så taktren. Hamnar de på linjer som inte är parallella betyder det oftast att hästen förändrat sin takt från tvåtakt. Kanske är den på väg in i skritt eller galopp (eller tölt), eller så har den fått lite för mycket obalans och har svårt att fånga upp sin kropp på ett balanserat sätt. Det kan också bero på att den inte ”hänger ihop” genom sin kropp. Att en icke hälsosam spänning finns någonstans, eller att hästen släpper ner sin rygg till exempel pga bristande styrka eller trötthet.
Turkosa streck – jag brukar jämföra kotornas vinkling på fram- och bakben på de hovar som är i marken. Detta hänger även ihop med hur stor del av hovarna som är i marken. Är hästen taktren i en tvåtakt ska fram- och bakhov landa samtidigt och lämna marken samtidigt. Man kan också se litegrann hur mycket hästen släpper igenom vinkling i lederna och då hur mycket vikt hästen tar upp och hur mycket den stötdämpar. Ju mer horisontell den turkosa linjen är desto mer vikt bär det benet upp.
Orange streck – jag tittar på vad hästen kan se framför sig. Ovanför denna linje ser inte hästen rakt framåt (men däremot åt sidorna). Jag tycker personligen att hästen har rätt att se vart den är på väg.
Gult streck – jag tittar på hur hästens halsryggrad ter sig. Framförallt tittar jag på vilken plats hästens nackband får och om det kläms mot ovansidan av kotorna. Nackbandet går från nacken ner till manken. Om hästen böjer sitt huvud för mycket nedåt-bakåt kommer nackbandet att klämmas mot de första nackkotorna. Den nedre-bakre delen av halsryggraden samspelar också mycket med nästa färg.
Lila streck – jag tittar på rörelsen i bröstrygg och ländrygg för att se om hästen extenderar/svankar eller flekterar/skjuter rygg. Jag vill att hästen (speciellt med ryttare) ska hitta viss flexion för att slippa överridande tornutskott (där tornutskotten alltså skaver mot varandra). Vi har på ”rörelselära” gått in på hur hästen gör det och vilka strukturer som samverkar.

Jag kommer på några kommande bilder gå in på hästar med olika rörelse genom kroppen och analysera lite varför det kanske ser ut som det gör. Många bilder är på min Mourven, då jag har många bilder på honom och slipper krånglet med upphovsrätt etc. Jag behöver inte heller göra någon ledsen genom att kritisera någons ridning (mer än min egen..). Vi har under vår utbildning tillsammans tillbringat en del tid i obalanserad rörelse, så det fanns lite bilder att välja på (som tur var även en del bra bilder!).

1. Ganska tidig piaff. På de röda linjerna kan vi se att benen i svingfas (de som är i luften) är i fas. Detta skvallrar om att han troligtvis är ganska taktren och hänger ihop ganska bra genom kroppen. Vi ser på den orangea linjen att han ser en bit framför sig och kan ha koll på sin omvärld. På den gula linjen ser vi att nackbandet ej kläms mot kotorna. På den lila linjen ser vi att han hittar flexion i ländrygg och bakre bröstkorg. Han har ännu inte helt fått styrka att lyfta bröstkorgen helt och därför höjs inte manken så mycket som en ”perfekt” piaff hade visat.
2. Här har vi liknande piaff-försök, men där Mourven försöker sätta sig mer än vad hans kropp då klarar. Om vi jämför med bild nr 1 ser vi att bakbenet i luften är på väg in mot tyngdpunkten under magen mycket mer på den här bilden. Då hans kropp ännu inte är redo för att samla sig så mycket kompenserar han genom att korta upp överlinjen i halsen och sänka manken/bröstkorgen något. Detta får också till följd att han väljer att gå in i tre/fyrtakt in mot en galopp (vi ser att de röda linjerna inte är parallella), då det blir lättare för hans kropp att hantera samlingen där. Han kommer hamna i en höger-galopp med vänster bak (som är i luften) som ytter bak.
3. Samlad trav mot piaff. Vi ser på de röda linjerna att han i stort sett är taktren. Vi ser att han ser framför sig. Vi ser att nackbandet ej blir klämt mot kotorna. Vi ser att han hittar viss flexion i ryggen (ej lika mycket som i paff, men jämfört med bild nr 4 t ex). En ganska bra arbetsform i samlad trav, även om han skulle kunna ”skrynkla ut” sin hals något och höja manken/bröstkorgen mer (vår ständiga akilles-häl ).
4. Här kan vi se hur han ”vilar” kroppen något, när styrketräningen blivit för långvarig och musklerna inte orkar mer. Tyvärr blir ju ”vilandet” destruktivt för koppen. Han ”tappar” ryggen och extenderar/svankar och sänker manken/bröstkorgen. Det gör också att gula linjen får större kurvatur. Eftersom kroppen inte är ihopkopplad ordentligt tappar han också takten och vi ser att de röda linjerna inte längre än parallella.

Nu tänker jag att det kommer en bild med rörelseanalys per dag under en vecka framöver. Sen ska vi ha ett nytt tema, så det gäller att ni funderar på vad ni vill att jag ska fördjupa mig inom!