Ryttarens påverkan

Karin   20 maj, 2015   Kommentarer inaktiverade för Ryttarens påverkan

15 februari 2014

Del fem är det nu dags för!

Som utlovat förra gången ska jag här gå in på varför hästen egentligen ska tränas i att lyfta främre delen av sin bröstkorg och bröstrygg, speciellt om vi har tänkt rida på våra hästar.

För att förstå mer kring det behöver vi lära oss mer om hur hästens kropp påverkas av att vi sätter oss på dess rygg. Nere till vänster på bilden ser du hästens skelett. När vi sätter oss på dess rygg blir det kraft där pilen pekar. Det kommer göra att dessa delar av ryggen trycks nedåt. Övre delen av bilden visar på ett schematiskt sätt hästens ryggkotor i denna del. Som du ser där det står ”mittläge” kommer ryttarens tyngd som trycker ryggkotorna nedåt göra att tornutskotten (de utskott som sitter på varje kota och är riktad uppåt) rör sig mot varandra.

ryttarespaverkan

När hästen rör sig pendlar hela tiden ryggen mellan att vara flekterad (böjd) och extenderad (sträckt). Hur mycket ryggen rör sig åt olika håll beror på många saker, men framförallt hästens gångart. När det finns en tyngd på hästens rygg kommer ryggkotorna att röra sig lika mycket åt båda hållen som när hästen rör sig utan tyngd på ryggen, men eftersom mittläget/grundläget är olika beroende på om hästen har tyngd på ryggen eller ej så kommer ytterlägena att bli i olika lägen. Som du ser vid extension/sträckning kommer tornutskotten hamna väldigt nära varandra när hästen rör sig med ryttare på ryggen. Kommer de för nära varandra börjar de skava mot varandra och det är detta som kallas ”kissing spines”.

En annan sak som också händer när en yttre tyngd (en ryttare tex) placeras ovanpå hästen är att hästen måste kompensera för den balansförskjutning som det ger. Nere till höger kan du se hur hästen gör för att balansera detta. Den dröjer helt enkelt kvar med sitt framben under sin kropp, så att frambenet släpper från marken senare än vad det hade gjort om hästen rört sig utan tyngd på ryggen. Hästen på bilden travar, men då den måste kompensera för balansförskjutningen kommer traven att bli fyrtaktig istället för tvåtaktig. Kotleden på frambenet som är i marken kommer då också att sträckas (extenderas) mer i slutet av ståfasen (när hoven är i marken), vilket kommer att ge ökad belastning på (bland annat) kotlederna på frambenen.

För att hjälpa hästen att balansera upp oss ryttare på ett mer konstruktivt sätt behöver vi alltså hjälpa den att flytta mer vikt till bakbenen och böja ihop lederna där, för att hitta tillbaka till en ren takt. Vi behöver också hjälpa den att hitta hur den ska lyfta sin bröstkorg och med ryttare på ryggen hitta tillbaka till det mittläge den hade i sin ryggrad utan ryttare. Den kommer då undvika att hamna i ett ytterläge där tornutskotten skaver mot varandra.

Detta kan vara bra att jobba med innan vi sitter upp på hästens rygg. Hästen hittar då lättare koordinationen och kan snabbare hitta ett konstruktivt sätt att balansera upp oss när vi väl sitter upp på dess rygg. Även om vi inte tänkt sitta upp på hästen och rida är ökad koordination och kroppskontroll aldrig till en nackdel för hästen. Så att jobba med samling och lösgjordhet är något som hjälper alla hästar till ökad hälsa och längre livslängd.

Men hur ska man då GÖRA för att få hästen att lyfta bröstkorgen och ta mer vikt på bakbenen?!? Därom tvista de lärde, men nästa vecka tänkte jag gå in lite på hur jag ser på saken…