Visa vem som bestämmer!

Karin   21 maj, 2015   Kommentarer inaktiverade för Visa vem som bestämmer!

Denna fras, som så ofta hörs ur hästmänniskors munnar.
Vad står den för?
Vad innebär den?

På vilket sätt visar vi att vi bestämmer?
Och… i vilka lägen kommer den?

Om vi börjar med den sista frågan.
De lägen jag hört den uttalas är bland annat när en häst ställer sig på bakbenen då det ”ställs krav” på den. Eller när hästen inte vill trava eller galoppera. Eller när hästen inte vill gå till medellinjen i ridhuset, för där brukar uppsittning ske. Eller när hästen ska gå in i transporten. Eller när hästen vägrar hoppa ett hinder. Eller….. Ja, många situationer finns det där denna fras uttalats.

Vad innebär då frasen?
Ja, är det alltså så enkelt att vi ska visa vem som bestämmer?

Varför är det viktigt?
Vad händer om vi inte gör det?

Kommer vi förlora kontrollen över situationen?

Kontroll är en primärförstärkare, alltså något vi är villiga att jobba för att uppnå, bara av sig självt. Detta till skillnad från tex pengar, vilket är en inlärd sekundärförstärkare som kan ge oss våra primärförstärkare (mat, sovplats etc). Kontroll är alltså något mycket viktigt i våra liv. När vi upplever att vi har kontroll mår vi bra. En kontrollförlust skapar frustration och kan ge stress. Om vi tex i arbetet upplever att vi inte har kontroll över vår arbetsbörda kan det ge inlärd hjälplöshet som kan göra att vi drabbas av långvarig stress och i slutändan kanske utmattningssyndrom. Mer kring kontroll och kontrollförlust kan du läsa om på Djurtränarbloggen.

Så, vad handlar det om i de situationer där vi känner detta behov av att visa att hästen faktiskt ska följa det vi säger till den och där vi vill kontrollera situationen? Vi har en agenda. Något vi vill att hästen ska utföra. Den ska tillfredsställa vårt behov. Det kan vara att hoppa hinder på en bana så att vi kan vinna priser. Det kan vara att stå snällt när vi sitter upp, för att vi ska kunna rida, vilket är det roligaste vi vet. Det kan vara att gå på transporten, för att vi ska kunna åka till den där kursen eller tävlingen. Det kan vara att trava, så att barnet som är på väg att bli en hästmänniska kan tycka att ridning är kul.

Om vi släpper kontrollen i dessa situationer kanske vi inte kan göra allt det där som vi tycker är roligt.

Men, hur upplever hästen dessa situationer?

Tycker hästen verkligen att alla dessa situationer är så roliga alltid?

När den hoppar hinder (eller travar på snabbanan, eller får se sanden på dressyrbanan, eller…) påfrestas hästens kropp både av ryttarens vikt och balans men också av den upprepade landningen efter hinder. Den får också stå ut med konstiga miljöer och konstant rörelse runtomkring sig. Hästen måste prestera för att vinna, oavsett om den vill det eller ej.

När vi sitter upp på hästen, speciellt om vi gör det från marken upp i sadel, blir det en grotesk snedbelastning av hästens rygg. Bortre sidan av sadeln trycker in i hästens ryggrad, sadelgjorden drar huden snett under magen, och hästen tappar lätt balansen. Uppsittningen leder också till att vi sitter på hästens rygg och rider, och beroende på om detta skapar obehag eller ej blir hästen mer eller mindre glad över och villig till uppsittningen.

Transporten är mörk och gör att hästen inte kan fly från konstiga och läskiga ljud. Den ser inte vad som händer runt den och förlorar fullständigt kontrollen över sitt liv och död.

När barnet väl får upp hästen i trav gör barnets (eller vilken nybörjare som helst) balansförlust att det blir tryck bak på ryggen eller vid manken. Det blir drag i munnen. Det blir helt enkelt väldigt obehagligt för hästen.

Hur skulle du reagerat i dessa situationer om du var häst?

Hur upplever hästen dessa situationer?

Såklart är kontroll precis som för oss även för hästen en primärförstärkare, något den behöver i sitt liv för att må bra. Vad händer i hästens kropp när den under lång tid upplever kontrollförlust? När den inte kan påverka sin arbetsbörda? När den blir tillsagd vad den ska göra, och inte har något annat val?

Kan det vara en ledtråd till varför hästen gör som den gör?
Kanske vi också ska ställa oss frågan om det kan vara så att hästen inte gör som ”vi vill” för att den inte förstår vad vi tänker oss att den ska göra? Kanske det även är så att hästen till slut protesterar så högt som att vägra göra något eller stegra sig, för att vi ignorerat alla de små signaler hästen gett oss på att den inte vill göra på det sätt vi tänkt oss? Den mår dåligt över sin kontrollförlust och säger till slut ifrån.

Hur påverkar det hästens fortsatta situation och mående om vi i det läget ger den ännu mindre kontroll över sitt liv?

kravkontroll

Den klassiska krav/kontroll-uppställningen.

Vi återgår till frågan om vår kontrollförlust. Vad är det vi är rädda för ska hända om vi inte bestämmer, egentligen?

– Hästen kommer ta över ledarskapet!

– Hästen kommer börja göra som den vill, alltid och i alla lägen!

– Hästen kommer bli omöjlig att hantera, och vi kommer att bli skadade!

 

Fullt relevanta farhågor. Nåja, åtminstone de två nedre.

Vad ska vi göra istället då? Så att dessa farhågor inte blir besannade, samtidigt som hästen får en ökad känsla av kontroll och kan må bättre i sitt liv.

En första sak kan vara att skapa en relation som bygger på att hästen VILL göra de saker vi presenterar för den. Inte för att den inte har något annat val (vilket vi demonstrerar med spö, sporrar, rep, carrotsticks, skarpa bett eller repgrimmor), utan för att det vi föreslår är så mycket mer lattjo och lockande än allt det där andra. Hästen söker sig till oss och det vi har att erbjuda, istället för att söka sig bort ifrån det obehag som uppstår när den inte gör som vi vill.

(spola fram till ca 2.30) Vad är det EGENTLIGEN som får hästen att gå på transporten till slut? Troligtvis det obehag den blir utsatt för så länge den står utanför. När den gå mot transporten slipper den obehaget. Den söker sig alltså bort från det obehag vi orsakar. Vad har hästen för valmöjligheter? Hur stor är hästens känsla av egenkontroll här?

 

Kan vi istället skapa en miljö där hästen gör som vi vill, för att den vill, fastän den har full möjlighet att göra något annat?

Vad har hästen här för möjligheter? Vad väljer den att göra? Vad är det som får den att göra det? Obehag….? Nä, snarare frånvaron av obehag tillfogat från människan och att vi har något den söker sig till, något eftertraktat. Vad är hästens känsla av kontroll?

Såklart kan denna miljö också skapa frustration och stress hos hästen. Det kan fortfarande vara något jag vill att den ska göra som gör ont eller är obehagligt, vilket ger stress. Jag kan även här vara otydlig så att hästen inte förstår vad jag vill, vilket skapar frustration. Fördelen är dock att återkopplingen till mig blir tydligare, och kommer tidigare! Det ger mig möjlighet att reflektera och fundera över vad jag kan göra åt saken innan den blivit alltför destruktiv.

Om hästen blir frustrerad över att den inte förstår vad vi vill kan vi träna oss till bättre tajming genom att först försöka lära våra medmänniskor något utan att prata med dom.

Ett mycket bra sätt att träna sin tajming och kreativitet i hur en kan lära in något utan att använda ord.

 

Vi kan också tillrättalägga miljön på ett sådant vis att det blir lättare för hästen att gissa vad det är vi vill. Små ledtrådar i situationen gör att hästen lättare gissar rätt. I detta tillrättaläggande av miljön gäller det dock att inte minska ner valmöjligheterna så mycket att hästen upplever en känsla av kontrollförlust.

Om det är något som gör ont eller obehagligt. Är det verkligen något hästen behöver genomlida, för hästens skull? Eller skulle den behöva genomlida det endast för min vinnings skull?

Är det endast för min vinnings skull kanske jag bör ta mig en funderare på om hästar verkligen är något för mig. Kanske jag då borda skaffa en cykel istället. Den mår nog inte dåligt av att uppfylla mina behov.

Är det för hästens behov, tex veterinärvård, hovverkning eller gå in i transporten (så att den kan ta sig till veterinär, härligt bete, kurs som hästen uppskattar eller vad det må vara). Ja, då får vi skapa en miljö där hästen kan styra NÄR den blir utsatt för det obehagliga. Att den ger oss en startsignal till att ge den en spruta, lyfta hoven eller stänga transportluckan. Får den denna möjlighet till kontroll kommer den mycket lättare kunna hantera situationen och obehaget, och vi undviker konflikten detta kan ge. Hästen gör som vi vill, för att den känner sig trygg i att vi inte kommer utsätta den för obehag om den inte gett sitt klartecken till det.

(hittade ingen med häst, men det är samma tänk)

Vilken kontroll upplever hunden i denna situation? Och vad har hunden för startsignal till människan att hantera tassen?

 

 

Men nu har jag skrivit alldeles för mycket….

Så, vi tar frågan igen – varför är det så viktigt att visa att vi bestämmer? Och på vilket sätt utövar vi isåfall vår makt?