Att träna säkerhet

Karin   5 januari, 2016   Kommentarer inaktiverade för Att träna säkerhet

När vi börjar träna hästarna med mat/godis, vilket är en eftertraktad resurs för hästen, så finns det vissa saker att tänka på för att vi ska kunna ha ett säkert umgänge med vår häst. Det gäller såklart alla djur, men blir mer tydligt i träning med hästar än i träningen med hundar eller katter (vilka ju inte väger riktigt lika mycket som våra hästvänner). Det är väldigt bra att ha en tränare till hands när man tar stegen in i den belöningsbaserade världen. För att du ska få en liten inblick i vad jag och många andra klickertränare då skulle fokusera på tänkte jag sammanfatta det i det här blogginlägget.

Det första vi kan fundera kring är vilka säkerhetsbeteenden vi tycker är viktiga. Dessa beteenden kan vara olika för olika människor. Det kan också vara olika i olika situationer och vi kan därför behöva tänka till kring vad vi kan behöva träna i en ”enkel” miljö för att det också ska fungera i en ”svårare” miljö.

Något annat att ha i tanken är att det beteende som för hästen har starkast förstärkningshistorik, alltså har blivit belönat mest av alla beteenden, är ofta det den tar till när den inte riktigt vet vad den ska göras. Det kallas ibland ”default-beteende”. Ofta brukar detta beteende bli det första beteende vi lär hästen med belöning/godis, då det är ett beteende som lätt fastnar i hästens huvud och som över tid gärna blir det som procentuellt belönats mest. Därför kan det vara bra att tänka till kring vilket första-beteende vi väljer att träna med vår häst. Vill vi ha en säker häst är det bra att välja ett säkerhetsbeteende, istället för stegring eller spansk skritt.

De säkerhets-beteenden man tänker på framförallt är att hålla avstånd (inte buffa på människan) och att ta godiset ”artigt” (inte naffsa). Hur ska vi då bete oss och vad kan vi göra för att hästen ska lära sig de här sakerna medelst positiv förstärkning (belöning/godis)?

Ett väldigt bra hjälpmedel är att använda sig av protective contact, där vi har något mellan oss och hästen, tex staket eller en boxdörr. Vi låter alltså miljön skydda oss så att hästen inte klampar på oss och länsar våra godisfickor. Då kan vi på ett tryggare och enklare sätt med hjälp av klick och godis lära vår häst att hålla avståndet. Den lär sig att den största sannolikheten att komma åt det där godiset är att stå fint på avstånd från oss och att vända bort huvudet eller att stå med det lugnt och avslappnat rakt fram iväg från godispåsen (vilken av dessa två huvudställningar vi nu väljer att ha som startövning). Har vi en häst som inte är lika entusiastisk till att hoppa i vår famn och förse sig med godiset i vår midjeväska så kanske vi inte behöver jobba med protective contact, utan det räcker att forma (shapa) fram att stå stilla med huvudet rakt fram/bort från oss på det avstånd vi känner oss säkra med. Jag kan dock rekommendera alla att börja med protective contact de första gångerna. Ofta behövs det inte mer än ett par gånger innan hästen förstår grejen och håller avståndet även utan avgränsningen. När vi väl fått ”artiga beteenden” befästa, där hästen söker sig bort från godispåsen, så är en för hästen mer fysiskt fördelaktig utgångsställning för beteendet ‘vänta på godis’ att stå med huvudet avslappnat rakt fram och det är något som då kan börja förstärkas.

För att hästen ska fortsätta hålla avståndet och vi ska slippa att den använder sig av självservering så finns det några viktiga saker att tänka på, nämligen att alltid ha utsträckt arm när du ger hästen godis samt att godiset alltid kommer till hästens mun (i motsats till att hästens mun kommer till godispåsen).

Har får Mourven godis efter klick. Han står kvar i läget där han var när klicket kom. Jag går fram till hans huvud (gick vid hans rumpa) och har utsträckt arm när jag ger honom godiset.

Har får Mourven godis efter klick. Han står kvar i läget där han var när klicket kom och har huvudet vänt framåt. Jag går fram till hans huvud (gick vid hans rumpa) och har utsträckt arm när jag ger honom godiset. Drakläpparna har för Mourvens del aldrig varit ett problem, då de inte åtföljs av glupska tänder.

Så kommer vi till naffsandet, vilket är ett beteende som väldigt lätt blir förstärkt. När hästen är lite påstridig är det stor sannolikhet att den får godiset lite snabbare då vi är rädda att bli bitna och därför tänker att det är bäst att ge godiset innan vi hinner bli det! För att få en häst som tar godiset ”artigt” behöver vi tänka till hur vi ska göra för att få ”artiga beteenden” att förstärka, istället för den drakmun som vi riskerar att mötas av. Här finns det lite olika saker vi kan tänka på. Dels kan vi fundera kring vilken typ av godis vi ger. Vissa hästar blir lugnare av en stor munsgiva, tex lusernhack. Andra hästar blir lugnare av att få ett pelletskorn. Det andra vi kan fundera kring är hur vår hand rör sig när vi ger godis. Rör den sig bort från hästen då vi är rädda för att bli bitna? Hästar är inte vana vid att deras mat springer ifrån dom och detta kan skapa frustration, som gör att risken att de biter till ökar. Prova istället att trycka in godiset i munnen på hästen! Du minskar frustrationen och risken minskar att hästen biter till.

När vi provat dessa saker kan vi så shapa fram ett mer ”artigt” sätt att ta godiset, om beteendet inte har förändrats när vi ändrat på ovanstående. Vi kan då antingen göra som på filmen nedan, där hon jobbar med target och att shapa att bara nudda med nosen istället för att greppa med läpparna. Det andra vi kan göra är att hålla vår knutna hand med godis i framför hästen. Den kommer då att prova olika sätt att komma åt godiset (eventuellt inklusive att bitas). Först när hästen visar beteenden som vi är ute efter, tex blir stilla med munnen/läpparna eller lyfter bort munnen från vår hand, öppnar vi vår hand och erbjuder godiset. Hästen lär sig då att åtkomsten till godiset går genom att erbjuda ”artiga” beteenden.

Här är en bra film på träning med protective contact. Till en början tränas dels att hålla avstånd från människan, att godiset kommer till hästen och att den måste backa undan för att få tag på det. Vad som också tränas är att nudda targeten med nosen, istället för att bita tag i den med öppen mun. Efter en stund övergår tränaren till handtarget och tränar då samma moment. Detta för att få hästen lugnare i träningen och att inte bita tag i handen utan lära sig att det som lönar sig är att lugnt puffa med mulen mot handen. I den här träningen används både positiv förstärkning (mer av ett beteende då något [eftertraktat] läggs till) och negativ bestraffning/försvagning (mindre av ett beteende då något [eftertraktat] tas bort/uteblir). Det senare kan bygga upp stress och frustration hos hästen och bör användas med försiktighet. För att i början få en säker träningsmiljö med hästen kan det dock vara användbart om det görs i kombination med hög förstärkningsfrekvens (belöna ofta) för det beteende man vill ha mer av.

 

Lyssna också på Shawna Karrasch och det hon säger om vad som kan vara viktigt att träna med den unga/oerfarna hästen.